Idag vaknade vi tidigt och tog gondolen upp till toppen för att testa backarna på andra sidan berget. Väderleksrapporten visade sol och det visade sig stämma alldeles utmärkt, även om dimman stundtals la sig som ett filter framför den. Bill som har blivit en hejare på framförallt störtlopp blev väldigt förtjust i de längre, men ändå relativt snälla backarna som gick ner från toppen till området Berget. Själv var jag mest lyrisk över hur vansinnigt vackert det soldränkta och snötäckta landskapet var. Innan det var dags för Bills skidskola, som började 13:00, tog vi även en sväng i Nintendo Land – det är ju inte varje dag man hänger i backen med sin arbetsgivare så det gäller att passa på
Väl nere på ”vår” sida igen var det dags för skidskola, och eftersom vi åkt non-stop (lunch åts stående i liftkön, det gäller att vara effektiv) sen kl 09 så passade jag på att värma mig i värmestugan så länge, det var ändå -15 stadiga grader ute. Efter skidskolan var slut fick jag tvinga in Bill för en liten paus, men det tog inte lång tid förrän vi var ute i backen igen och där hängde vi till jag tvingade in honom igen. Nog för att jag älskar att han älskar att åka skidor, men att åka från att liftarna öppnar till att de stänger gör till och med mig matt
Idag är det också onsdag, och onsdagar betyder snowraceråkning i byn. Kl. 19:15 var det dags – det var snowracers, discoljus och musik som pumpades ut, OCH man fick åka liften upp med snowracern (gladast av alla var föräldrarna). Otaliga åk och -17 grader senare var det dags att dra sig hemåt, men väl hemma skulle grannarna ut och åka kvälls-stjärtlapp så Bill försvann ut igen. Jag skyllde på att jag hade en blogg att uppdatera, vilket iofs var sant. Men nu är det slut även på blogginlägg och dags för läggdags, det är ju en dag imorgon också. Och om jag förstått schemat de två senaste dagarna rätt så står vi först i kön till liften imorgon bitti och kommer hem först när liftvärdarna slängt ut oss
