Inte för att jinxa nåt, men med den här starten på året känns fortsättningen väldigt hoppfull. Fyra dagar med snö, sol, skidåkning, frisk luft, sömn, vackra landskap, god mat och fysisk aktivitet gjorde under för både kropp och själ, och som nu är fulladdad med energi så att det räcker ett bra tag framöver. Och tack gode gud att Bill älskade det, för med tanke på att det bara var han och jag så hade det blivit riktigt deppig stämning ifall han hatat det och vägrat åka. Bara en enda gång blev han förbannad på mig faktiskt, och det var när vi tvingades åka sittliften för att komma upp för backen, men vi lekte ”jag kan flyga, jag är inte rädd” och så överlevde han det också. Sen att jag lyckades snurra bort oss så att vi behövde åka den en gång till sen är en annan historia. Men i alla fall, efter den här resan är vi nu rörande överens om att att skidsemester är den bästa semestern! Så tusen tack för denna gång Branäs, vi ses snart igen! ❤️
