Med tanke på att antal timmar solen visat sig under höst/vinter i Göteborg går att räkna på en hand, var det som balsam för själen att komma fram till ett soldränkt vinterparadis. Den uteblivna västkustsnön gjorde definitivt inte saken sämre heller – äntligen vinter! Men med vintern kom också minusgrader, -11 för att vara mer exakt, så efter incheck på Ski Lodge i Branäs By åkte elva lager kläder på innan vi gav oss ut för att testa (barn)backarna utanför. Skidor hade vi förbokat, och valt utkörning, så de stod i skidrummet på Ski Lodge vid vår ankomst, så himla käckt och bekvämt (man gillar ju bekvämt). Bill, som knappt stått på ett par skidor var extremt pepp och gav sig på både lift och backe direkt. Det gick sådär. Trots det var han om möjligt ännu mer pepp när vi vaknade imorse, och med minst elva lager på igen så gav vi oss ut vid nio-snåret. Dagen spenderades uteslutande i Björnbuseland Byn – liftar och backar åktes på blandade tillvägagångssätt, varm saft dracks, skidskola genomfördes (medalj till samtliga pedagogiska skidlärare med tålamod sänd från himlen), tårar fälldes och eufori vrålades. Och med tanke på att Bill krävde att vi stannade till sista liften stängde kl. 19:00 så antar jag att euforin gick segrande ur kampen idag, och jag, jag behöver en Irish Coffee nu tackar som frågar
